28 juli 2007

1 juli 2007 - KONSTHALL!!

18 maj 2007

2 maj 2007 - klotter?

Det är svårt att separera alla tankarna. "Att spraya klassiska grafittitexter som "'We do you don't'" och '"My mother told me to stay home, but did I listen? - hell no!'" på isen är lagligt", skriver Rasmus Malm i ett reportage om akay och peter i boken urban recreation av just akay och peter. Då tänker jag att jag gör samma sak fast precis tvärt om. Samtidigt som bröderna Barksky har i sina arbeten en omtanke om alla det urbana rummets hålrum dom arbetar utifrån att ta plats där ingen eller åtminstone betongen och hålrummen tar plats. Mikael Richters ljushus i Saltsjöbaden som han på skoj annonserade ut till försäljning ” Ljushus luftig fastighet med öppen planlösning i mycket gott skick på plan o öppen, solig och ljus sjötomt 6019 m2” taget ifrån hans hemsida. Men Mikaels svartbygge har inte samma direkta illegala estetik som sprayad text har. I frågan om hur en illegal handling för offentliggörande av konst är bra eller dålig ligger min profil ganska lågt. Att vara radikal kan vara bra för en diskussion men jag vill ställa frågan om man bör fundera på att konsten runt oss är så pass självklar som jag tror att folk ändå tar våra offentliga utsmyckningar. Mina tankar och frågor om den offentliga konsten har två sidor. Den första sidan handlar om vårdandet av våra offentliga rum om hierarkin i bestämmandet av de intryck vi får i våra gemensamma rum. Vem tar hand om konsten? Varför är konsten viktig/oviktig? Vem bestämmer vad som är viktigkonst för människorna? Den andra sidan handlar om att jag ska ta plats om att få ta plats. Hur ska jag visa mig? Vem ska publicera mig? Vem ska säga att det jag gör är värt att visa för andra? Det jag vill är att ta del i det offentliga. Se en dekoration som ser ut som något lagligt men som är olaglig. Om utförandet är illegalt är kanske inte relevant men att det inte har genomgått censuren är kanske viktigare.

25 april 2007 - var?

Platser i Stockholm som associeras med konst och offentlighet. Utsmyckningen är mobil och präglar platsen så som en julgran vid juletid trettondagknut åker julen ut. Saneringen är hotet för illegala utsmyckningar men kanske då främst av konst som räknas under kategorin klotter och kanske inte bara vandalisering. Med ny regering kom förra året vallöften om en tjugofyratimmars sanering av klotter i Stockholm. Det innebär att allt klotter ska försvinna inom max ett dygn. Då konsten är mobil ger den rum för att bli temporär. Flyktig konst är något som jag menat att göra som en lösning där sanering är en del av situationen. Jag vill invadera Stockholms parker och det urbana gemensamma rummet. Men hellre platser där offentlig utsmyckning är en självklarhet snarare än platser där den ses som mer stötande.

23 april 2007 - examenstider

Linda Karlsson examineras just nu för sitt magisterexamensarbete och jag hoppas att inte får dålig kritik. Examensarbeten är fett känslomässigt känsliga på alla plan. Jag skriver på min rapportuppsatts för tillfället och mina texter känns fattiga. Man blir så nervös när det handlar om uppsatsen att man ska skriva fel eller referera för mycket eller att man inte ska några referenser alls. Nu försöker jag beskriva mina skulpturer. Mina skulpturer består av fyra delar. ett keramiskt självportträtt, en sockel, någon informationsskylt och den offentliga placeringen. och sedan får jag inte glömma sammanfattningen av verken. Det är en dokumentation som jag ska visa på Konstnärshuset. Skulpturerna är porträtt av mig själv. Eller så kanske är dom en person som jag skulle vilja vara eller kan bli. Dom är en aning framåttunga och proportionerna stämmer inte helt vilket resulterar i ett nativt och melankoliskt uttryck. Ansiktet är stumt och ser på klockarmen. Tankar om tid att spendera och tid att bli upptäckta och att någon ska sätta värde på tiden du gav ditt arbete, en väntan på godkännande och upptäckt. En kryptisk kombination av att visa en stum väntan utan att säga det med ord utan i handling. Man önskar, man drömmer, man vill men gör man det? Mitt projekt är en knuff i ryggen och ordet som du hör inom dig, "Gört!". Projektet har varit en väntan på att släppa taget om tryggheten och låta världen ta över. Även jag själv tar över min egen handling. Snart händer det och snart är det gjort.

20 april 2007 - nominerad för pris

Heyhey! Senaste nytt är att save-our-souls nominerade till bästa monter på möbelmässan i Milano vilket är goda nyheter. Det här betyder att jag är kompis med en kändis. Det var inte illa pinkat Magdalena och "han" Johannes. Ett gruskorn i maskineriet i tänkandet om mitt nuvarande projekt har varit definitionen av mitt arbete har varit vems språk kan definiera språket i det jag gör. Min största referens är nog mer eller mindre Frida Fjellman. Jag minns första gången jag såg hennes arbeten. Det var när jag gick på gymnasiet i Västerås där det lokala konstmuseet har köpt in två "bord" och en massa djur i keramik. Hur söta som helst. Jag minns att jag tänkte att det här inte kan vara konst. vad är det här? Djuren provocerade. Andra gången jag såg dom så blev jag arg. Tredje gången jag såg dom tog jag upp mitt problem med en av mina vänner som tyckte att dom var fina och det hade jag svårt att acceptera. Nu tycker jag att dom är sjukt fina. När jag nu fyra-fem år senare ser Frida i korridorerna på Konstfack så blir min relation till henne högst onaturlig. Hon väcker så mycket känslor hos mig utan att hon vet mitt engagemang för det hon gjort. Jag minns hennes ord som slog mig rakt i ansiktet när jag förstod. Hon sa att efter det att hon tog sin examen som var 1998 så kunde hon inte arbeta under en längre period och när hon väl satte igång igen så bröt hon med sina gamla regler och hennes nya språk tillät henne att låta sina händer tala fult ut. Nu fick det synas att sakerna var hand gjorda. Jag tänker att hon absolut inte är så absolut som jag beskriver det. Men det satte ord på alla känslor jag hade när jag såg hennes djur på Västerås Konstmuseum första gångerna. Alla känslorna om uppstoppade djur och onaturliga naturliga djur. Det jag gör nu är en produktion av skulpturer där alla är lika men alla är individuella och berättar sig egen historia. Mitt arbete är helt klart präglar av Frida.

7 mars 2007 - samtiden syntes

Robert Rauschenberg ställer ut på moderna och jag var där. Han gjorde fina tavlor men det bästa var nog skulpturen med kudden underst och tuppen överst på skåpet. Jag nog säga att han är medelmåttig. Alla tavlorna går ton i ton och jag har lite problem med jordfärgsradikaler. Rauschenberg var en klassisk Moderna museet utställning. Men en glad överraskning var deras utställningsserie ”Den 1:a moderna” vilket jag hade missat men jag såg Memorial (Serie Democracia) av El Perro vilket man måste tolka som en pseudonym. Jag vet inte Memorial är så super intressant men absolut det mest samtida i det huset som kunde synas. Det finns ganska mycket som är små roligt där, det är ganska svårt att veta vad som är riktigt bra där men man får se vilka saker som verkligen sätter sig. Antar att det är de som är de intressant verken. En annan fånig sak är att jag själv aldrig riktigt känt att videokonst blir ointressant. Att sitta och kolla på någonting som lyser och rör sig i väntan på en uppenbarelse eller eftertexten blir som högst provocerande men aldrig riktigt irriterande. Som en femåring så tittar jag på allt som jag kan definiera som barnprogram även om det är på tyska och jag inte kan förstå vad de säger så blir gåtan i videokonstens betydelse aldrig uttråkande. Konst som händer gör mig passiv och konst som är stilla får mig att agera. Jag måste nästan fråga mig om jag har för mycket respekt för videokonsten? Den ligger som i ett ingenmansland mellan scenkonst och bildkonst.

3 mars 2007 - Naturalism

" en sådan riktining inom konsten, som yrkar på en noggran anslutning till naturen utan all idealisering eller förskönande ombildning. Ofta förenas ett bibegrepp af en viss öfverdirft i dett hänseende, en afsiktlig af det tillfällig och fula. Naturalismen är ej någon uteslutande modern företeelse, utan har förekommit under alla tider, vanligen som reaktion mot en tidigare rikting af konventionell och idealiserande hållning, ofta äfven framhållande det koloristiska elementet, färgen, gentemot det plastiska teckningen. Så utgör den italienska ungrenässansens liksom bröderna van Eycks och deras efterföljares måleri i det hela naturalistisk reaktion mot de äldre idealistiska medeltidskonsten. På samma sätt är förhållandet med den italienska naturalismen (Caravaggio m. fl.) gentemot högrenesannsens konst hos en Rafael och hans efterförljare. Besläktat till sitt väsen med denna italienska naturalism är den flamska, den holländska och den spanska konsten under 1600-talet. Den moderna naturalismen innebär likledes en protest mot de klassisk-romantiska konstriktlinjerna under 1800-talets förra hälft. Jfr R e a l i s m." ur "uggleupplagan" av Nordisk familjebok, 1913 om Naturalism. Nu vet jag inte längre vad jag arbetar med. Jag ville kalla mitt arbete för ism och nu vet jag inte om jag har tillräcklig koll för det men det går bra med verkställandet i alla fall. Det känns som om jag får till det som jag vill att det ska se ut. Allt blir bara mindre än jag trodde att jag skulle uppleva det. Jag kopplar dom nästan till porslinsdockor. vilket inte alls hänger ihop med naturalismen så jag får kanske släppa den biten. Rolig läsning vid efterforskning dock inte om porslinsdockor utan om Naturalism. Mitt projekt är på sätt och vis ett slags socialt experiment, jag har en hypotes och ett utförande. Helt klart vetenskapligt och i det hänseendet så är mitt arbete kanske naturalistiskt. På Wikipedia läser jag om realismen och hittar där Manet som realist men han var väl ledande inom impressionismen. Begrppen blir helt klart allt suddigare.

27 februari 2007 - dödslinjen

Med äntligen lera under naglarna måste jag säga att det känns väldigt bra. Varför är jag så osäker på vad jag håller på med? Original är på gång och blir aldrig säker på vilket uttryck jag vill åt. Men nu är jag igång i alla fall. Det råder en nervös stämning i klassen nu inför alla deadlines, dödslinjer. Det är lustigt hur vi tagit till oss av just det. Under hela min kandidatutbildning har jag tänkt att min kandidatutbildning ska leda till magisterutbildningen på Konstfack. Men nu står jag inför en situation där utfallet inte är en sådan självklarhet. Nu ska den leda till profession också. Det är svårt att motivera varför just jag ska få fortsätta till en magister på skolan. Det känns som om någon i klassen kanske kommer att få åka. det är precis som i en dockhussåpa.